Jag heter Yvette – kallas Wyvan, och skriver här som hjärntrött. Jag är gift sedan fem år tillbaka, har levt med min ANDRA HÄLFT i över tjugo år och vi har tre underbara (och stundvis helt utmattande) barn tillsammans.
Född 1984, känner jag mig mer som Gen X i själen än som någon del av millenniegenerationen.
Jag har jobbat inom vården sedan jag var 17 år.
men i början av 2025 tog det stopp.
Stressen, pressen, de snäva körtiderna, det ständiga kämpandet både på jobbet och hemma, suddade ut gränserna mellan yrkesliv och privatliv.
Till slut kunde jag inte längre avgöra var jag slutade och jobbet började. Då satte jag ner foten och sjukskrev mig.
Den här bloggen är min ventil och mitt fristående utrymme.
Ett sätt att få uttrycka mig fritt – utan filter, utan krav, och utan stress.
Här får jag vara precis den jag är: en trött men tänkande människa, en mamma, en vårdare som sa stopp, en Goth/rockare som skaffade familj i ganska ung ålder och som nu försöker hitta tillbaka till sig själv.
till rötterna, till identiteten under allt det vardagliga bruset.
Jag delar tankar från kaoset, små tips om hur man överlever den hektiska vardagen, kanske ett recept här och där, och ibland rena utandningar i textform.
Förhoppningsvis är jag inte ensam i detta – kanske känner du igen dig i mina ord.
Om du gör det, är det ett stort plus i kanten.
